Nu är jag hemma efter kvällens träning. Det var ett riktigt mastodontpass men det behövdes. Men nu börjar jag förstå paso och det känns riktigt kul.
Ikväll var jag och Tobbe ensamma i lokalen, eller ensamma och ensamma. Dansspöket var ju där också. Det är sjukt men varje kväll vi har varit där ensamma så har vi känt av det. Det är någon/något som går runt i korridoren utanför lokalen och vi känner oss iakttagna. Jag tycker inte att det är obehagligt, eller jo lite, om Tobbe går någonstans så går jag efter men det är ändå ok att det är någon energi som drar runt där. Den vill mig inget, den bara är där, men framförallt så är det så otroligt påtagligt att det verkligen är någon/något där. Jag blir fascinerad av det (och, ok, lite rädd).
Jag tror absolut att det drar runt en massa energier och själar som inte har gått vidare och jag tycker inte att man ska utgå från att dessa vill en något ont, tvärtom, jag försöker att se dom som en tillgång, även om jag skrek högt ikväll när Tobbe sprang ifrån mig för att skoja;).
Har ni känt det någon gång? Att en energi är så påtagligt närvarande?
(4,67) 3 röster
Kanske inte så påtalig, men ibland kan jag vakna med ett ryck och bara sätta mig rakt upp som om det vore någon i rummet. Eller ibland känns det som om någon stirrar på en fast det inte finns någon… Lite läskigt, men jag måste medge att det är ganska fräckt också.
ja jag känner av det till och från här hemma, mest i köket när jag lagar mat, känns ibland som att någon står precis bakom axeln.
Hoppas du får en toppenvecka!
Kram Erica
Jo det är klart att det finns. Jag har med mig sånnt hela tiden i stort sett överallt och har alltid haft så länge jag kan minnas, de vill oss inget ont, fast man ibland kan tro det. Vill man vara ifred så är det bara att säga ifrån att man inte vill att de är där så brukar det lugna ner sig.
Kram Åsa
Huuuuuh scary men samtidigt är det lite intressant också. Vart tränar ni? Kolla runt lite med andra om de märkt av nåt, kanske finns nån historia om det=)
Här hemma har jag aldrig märkt av nåt förrän för ett tag sen när jag fick ett namnsmycke hemskickat efter en tävling jag haft i bloggen. Ett smycke med orden ”för evigt”…tog inte långa stunden förrän själva tagen bara halkade av mig när jag satt vid datorn. Detta hände 4 ggr när jag satt still..både jag och maken kollade flera ggr om hänget var trasigt, om det hade blitt felknäppt osv men INGET…det bara halkade av rätt ner i bhn*S*…har inte vågat satt det på mig nåt mer nu faktiskt..tyckte det var lite scary
Hoppas veckan blir bra för dig med träningar osv
KRAM mitha
Hej!
Har just hittat din blogg! Jättesnygg design och det ska bli så kul att läsa om ditt liv. Ni är kanonbra i lets dance!!! Lycka till på fredag!! Hälsningar Sara
Gud vad läskigt, (:
nej jag har aldrig varit med om det ngn gång.
Kram Moa , <3
Ja det har hänt en del runtomkring mig. ibland känner jag inget obehag och ibland e det inte kul alls, men jag har oxå fått lära mig att man ska säga ifrån så ska dom lämna en ifred och jag tror det funkar i alla fall,, =O)
Senast var för ngr veckor sen då jag vaknade med ett ryck att ngn ropade mitt Namn LINDA!! Men jag blev inte rädd direkt el nja kanske lite ;O)
Men efteråt kände jag som ett lugn kom över mig, har hänt mig innan samma sak men då ignorerade jag det och då var det min kompis som är väldigt öppen och kan lite om det här som fick kontakt istället, och för att göra en lång historia kort så visade det sig att det var min kusin som gick bort i en bilolycka i ung ålder, och jag hade varit väldigt ledsen och arg över det och han ville bara komma och säga till mig att han mådde bra och att jag inte skulle vara ledsen längre. Efter det så mådde jag mycket bättre =O)
Det sjuka e att jag berättade aldrig för min kompis innan vad jag hade upplevt utan det var hon som en kväll berättade att det hade varit en ung kille (och så beskrev hon exakt hur han såg ut och det var min kusin) och han hade rivit glas i hennes kök och ropat hennes namn men ville inte gå in i sorummet, min kompis sa det var som om han var rädd för hunden och min kusin var Livrädd för hundar.. efter ett tag började jag gråta för jag kände att allt stämde och då berättade jag för min kompis om allt och det var en befrielse faktiskt,,
Kram kram,,
Oj, det var längesen jag skrev nåt hos Dig men nu kände jag att jag hade nåt att säga ;)
Vi hyr ett torp på landet och de första åren så kände jag mig ständigt iakttagen, framförallt när jag var ensam därute. Jag ville inte gärna vara ensam. Det var väl inte så att det kändes som att det var nåt ont men det gick lite kalla kårar trots allt.
Sedan ett par år tillbaka så bor jag därute ensam nästan hela veckorna sommartid och numer känner jag ingenting däremot min sambo…när han är ensam därute så reser sig håret på honom. Sent i höstas var han ut för att lämna lite grejer men han fick kasta sig in i bilen och åka därifrån, så obehagligt tyckte han att det var!!!
Grattis till kontraktet…det är toppen att mysa under äppelträdet!!!
Åååh, jag känner verkligen av det där ibland!
Min bästa kompis dog för 3 år sen..
Och för ungefär 1 ½ år sen skulle jag gå hem från en kompis ganska tidigt på kvällen. Man kan gena genom en skog för att komma hem till mig, så jag gick iväg ditåt för att det tar mycket kortare tid än den andra vägen. Och jag hörde ljud precis överallt och började bli allt mer orolig. Men jag tänkte att eftersom det bara var 500 meter eller nåt, så skulle det gå bra. När jag kommit typ 30 meter in i skogen så ser jag min bästa kompis 5 meter framför mig. Hon står i sjukhuskläder, tittar på mig med allvarlig blick sen skriker hon: ”SPRING HÄRIFRÅN EMELIE!” och jag blir livrädd och börjar springa som en galning åt det hållet jag kom från.
Dagen efter fick jag reda på att en man hade blivit påhoppad av en annan man i samma skog på kvällen. Några minuter efter att jag hade varit där.. Han klarade sig undan, men det hade nog inte jag gjort..
Nu syns hon dock inte till mer :/
♥
Har du sett serien ghostwhisperer? http://www.imdb.com/title/tt0460644/ Handlar om en tjej som kan se spöken och hjälper dom att gå över till andra sidan. Jag har knarkat mig igenom alla fem säsongerna på nolltid, kan rekommenderas!