Tack för era fina reaktioner på min medverkan hos Malou idag. Jag är helt överväldigad!
Jag tvekade lite innan jag bestämde mig för att vara med just därför att det är ett ämne som är känsligt och absolut inte något som jag vill bagatellisera. Jag var rädd för att det skulle bli fel eller ytligt eller ”tyck synd om”-mig, men när jag satt där idag med Malou så kändes det väldigt bra, jag fick berätta min historia och hur det har känts och hur jag har mått och det finns ju inget rätt och fel i det. Jag är jag och det är inte ett dugg synd om mig, visst har det varit ett helvete ibland men vem upplever aldrig det i livet? Man måste vara på botten ibland annars vet man ju faktiskt inte hur det känns att vara på toppen, en klyscha men en väldigt sann sådan.
Självklart har jag fortfarande dagar och perioder då livet inte är på topp men så är det ju och så måste det få vara. men min stora glädje är att jag har ett lugn idag och jag vet att det blir bra igen och jag känner inte som jag gjorde förut när det ständigt snurrade i mitt huvud att ”ska det alltid vara såhär?”
Det ska inte alltid vara sådär, inte för mig, inte för er och inte för någon men ibland måste man få hjälp att hitta lite bra verktyg.
Återigen, tack för alla underbara tankar och kommentarer.
Puss!

Jag fick ett brev från Trafikstyrelsen idag. Jag blir alltid lite nervös när jag får brev från dom, jag tror alltid att det ska stå: ”Du har inte skött dig, du blir av med din fina bil”. Men det gjorde det inte de här gången. Det stod att jag ska förnya mitt körkort, jag undrade varför, kanske något nytt med EU eller nåt? Nej, inte det. JAG HAR HAFT MITT KÖRKORT I 10 ÅR! Det är ren galenskap. Har det gått 10 år sen jag tog körkort? Det är inte möjligt? 10 år!?
Tänk vad mycket äldre jag har blivit…sen jag tog körkort…haha, det där lät konstigt men 10 år. Tiden går uppenbarligen fort när man har roligt, eller både när man har det trist och när man har det roligt. Uppenbarligen.:).

Det är så overkligt.
När jag var 18 år gjorde jag min långfilmsdebut med replik, det var mot Emil Forselius. Jag var kassörska och han var en man som var på rymmen från Mikael Persbrandts karaktär, det här var i Filmen ”Sista kontraktet”. Emil var ett stjärnskott och hade en lovande framtid, jag var talstatist med oviss framtid, jag minns att det var stort att få spela med honom och Persbrandt.
Det är så overkligt och hårt när unga människor lämnar livet här på jorden. Det är så svårt att förstå. Vad är meningen med det? Det finns nog ingen mening med det, ingen plan, det är bara fel och overkligt.
Men jag tror inte att livet tar slut här, utan det kommer något mer, något annat och förmodligen för en del något bättre. Så måste det vara, dom som inte får leva färdigt här får någonting mycket mycket bättre fast någon annanstans.
R.I.P Emil Forselius.

Visst är det skönt med Melodifestival! Man får sitta hemma i soffan och mysa samtidigt som man hissar och dissar på ett sätt som faktiskt är folkligt på nåt sätt. Jag kan inte förklara och jag vet nog inte vad jag menar riktigt men jag gillar det.
Mina favoriter ikväll var: Darin, otroligt proffsig, som i en klass för sig på nåt sätt och Crucified Barbara, rockchicks, kan det bli coolare? Dom här känns dessutom som att dom verkligen är på riktigt. I like!

Vilka var dina favoriter? Och varför?

Vad fan är det jag läser!? I något program som heter ”Landet brunsås” köpte Erik Haag ett marsvin från en familj på Blocket för att sedan tillaga och äta upp det. Jag blev så fruktansvärt arg när jag läste det här. Är det underhållning? Ja, jag vet att man äter marsvin i Peru och att det är helt normalt där, men nu är vi inte i Peru och familjen på Blocket ville inte att deras husdjur skulle bli mat. Och då blir läget ett helt annat. Hur skulle du känna? Du kan inte ha kvar ditt marsvin av någon anledning, du säljer det och sen får du veta att den har blivit mat i ett tv-program, där dessutom en kvinna för att ha ihjäl marsvinet bryter nacken på det, hur mycket kunskap hade hon på det? Led marsvinet?. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Men till er som ska sälja en hund på Blocket, akta så att det inte kommer någon från ”underhållningsbranschen” som ska laga en lustig middag. För det är väl inga konstigheter SVT, man äter ju hundar i Kina?

Jag tänker på relationer. Några av mina vänners relationer. När relationen blir destruktiv eller får dig att bli hämmad från att vara ditt eget underbara jag. Jag har flera vänner som jag anser är i den situationen. Förstår ni vad jag menar? Okej, jag ska försöka vara lite tydligare. Jag berättar om en speciell vän. Min vän är en helt underbar person. En positiv, härlig spirituell människa, en sån som man alltid blir glad av och som verkligen förgyller ens liv. En sån vän som man kan sakna att vara med. En sån typ av person som är omtänksam, mjuk, generös och som man kan hitta på galna grejer tillsammans med. Sen ibland så är inte den här personen samma, och det är när dennes partner är med i bilden. Vännen blir tystare, allvarligare, lite bittrare, glittret i ögonen försvinner och ja, allt blir annorlunda helt enkelt. Det är otroligt frustrerande att se det här. Jag har varit i såna relationer också och jag har en gång för alla bestämt mig för att det aldrig mer ska ske. Alla förtjänar att må bra i sin relation och inte låta den dra ner en eller påverka en negativt. Det finns ingen anledning att leva så. Man lever här och nu. Och det är det som räknas. Här och nu.
I vilken relation jag än kommer att vara i i livet så vill jag vara självständig. Det ska finnas ett jag, ett min partner och ett vi. Jag vill inte vara beroende och jag vill inte att någon ska vara beroende av mig, inte på ett negativt sätt iallafall. Jag vill för alltid vara intressant för min partner och jag vill för alltid att han ska vara intressant för mig. Lever man på varandra dygnet runt och tappar bort sitt alldeles egna jag så tror jag att det blir tack och godnatt ganska snabbt.
Det svåraste när man ser att det här händer ens vän är när vännen inte ser det själv. Och hur mycket ska man lägga sig i? Vuxna människor måste ta sina egna beslut. Och ibland kan man inte göra så mycket annat än att se på. Tyvärr.

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv”

Jag sitter och tittar på en dokumentär på kanal5 (den rätta kanalen att se dokumentärer på ;)) den handlar om människor som adopterar apor som barn. Helt sjukt! Folk är ju inte kloka i huvudet. Är det här ens lagligt? Vad är det för regler i USA ang. det här? Någon som vet?

I torsdags kom beskedet. Janne var tvungen att hoppa av Let´s Dance p.g.a av dom hade hittat något fel på hans hjärta när han gjorde hälsoundersökningen. När producenten ringde så blev jag nästan lite gråtmild. Jag hade inte hunnit träffa Janne så många gånger men han verkar vara en så otroligt skön kille och på något sätt, hur olika vi än är som är med i Let´s Dance så går vi ändå igenom samma sak och det gör att man känner en otroligt stor gemenskap med dom andra, iallafall gör jag det. Så det känns jättetråkigt att Janne inte ska vara med. Vi vet inte än vem som kommer in istället. Ni får veta så fort jag vet. Men en sak vet jag och det är att jag ska hålla flaggan i topp för Järvsö och Hälsingland, så det så!