Nu är jag hemma. Skönt att få landa i fina huset och njuta av allt som hör det till, prinsessorna, MrS, min mjuka oranga matta, min rosa radio m.m, däremot är det inte så skönt att vara jag just nu. Jag har en sån hemsk fuldag. Usch och ve och fasa. Känner ni igen det här? Du tittar dig i spegeln och blir så provocerad av det du ser så du bara vill slåss. Du försöker sätta upp håret eller fixa det på nåt sätt men det är som om hela håret bara hånskrattar åt dig och säger -Varför skulle jag? Kläderna sitter fult och smink vill inte ens ha med din hud att göra utan det är som att det bara glider av eller lägger sig konstigt. Nej, usch och fy. Jag vill bara nita mig själv. Hårt. Och det här är verkligen inte för att gå med håven och plocka komplimanger utan det här är bara en beskrivning av en känsla som jag har idag och som  jag undrar om någon därute känner igen sig i. En sån här dag vill jag inte ens se ett modemagasin, möjligtvis göra fula grimaser åt ett. Åt alla perfektapluttigsnyggiga tjejer som helt obesvärat är galet snygga och fräscha och inte alls har en massa smink som glider runt och inte hittar hem och som dessutom har ett hår som vill samarbeta, mitt eget hår skulle nog vilja flytta från mitt huvud idag. Nej, jag drar nåt över mig och går och lägger mig. Jag vill inte vara med längre just den här dagen.
Jag tar mitt miserabla jag och drar en säck över huvudet och som den uschliga människa jag är just nu går jag och lägger mig och sover min skönhetssömn. Haha. Pyttsan.
Puss och godnatt.

(Bilder från inspelningen kommer imorgon istället)

Just one of those nights. Ni vet när det känns som att man har så många tankar i huvudet så att dom inte riktigt får plats. Det är både bra och dåliga tankar, jobbiga, lätta, kreativa, destruktiva…Jag vet inte riktigt hur det känns, men det är ändå skönt att känna vare sig det är bra eller dåligt. Jag tror att det kan vara bra att ha såna här kvällar, jag tror att det rensar ut på något bra sätt. Så nu ska jag göra en kopp te och fortsätta tänka. Kom igen, nu öppnar jag på allt i mitt huvud och låter alla tankar gifta sig med varandra, jag ska grotta ner mig i dom mörka tankarna och känna glädje över dom ljusa. Nu kör vi. Puss!

Trendsetters? man ska aldrig säga aldrig…

Ibland slår det mig så hårt, mitt liv, mitt underbara liv. Jag har det absolut bösta livet jag kan tänka mig och framförallt så har jag ett overkligt jobb. Jag kommer till jobbet varje dag och jag möts av idel glada människor som alla jobbar med det dom vill jobba med. Jag får sätta på mig kläder (inte alltid snygga men ändå;)), jag blir sminkad (inte alltid så mycket…) och så går jag och tar en kaffe från det framdukade kaffebordet i väntan på att få filma min första scen. manus pluggar jag kvällen innan, jag läser ju hela manuset långt innan men sen fokuserar jag på morgondagens scener dagen innan, så på morgonen när jag kommer så är jag väl förberedd. Sen börjar vi filma, jag blir regisserad, jag får spela med underbart roliga människor och jag får leka med ett liv, i det här fallet Jonnas liv och person, hur reagerar hon på det här? Hur tänker hon? Tänk om hon faktiskt har bråkat med sin kille precis innan hon kommer in på det här mötet, hur är hon då? Sen filmar vi fram till lunch. Då får vi en god lunch serverad och vi diskar inte ens efter oss, sen efter lite chitchat så börjar vi filma igen. Och så har vi så roligt ända fram till kvällen. Och det här är ett jobb!
Jag älskar det verkligen och jag uppskattar varje minut som jag får hålla på med det här.
Love life.

Jag sitter och jobbar och har på programmet Förkväll i bakgrunden. Plötsligt dyker det upp en kvinna som ligger i en säldräkt och får en kroppsmassage som dom säger är en fettmassage, eller dom pratar om att dom har sprängt fettet och nu dränerar dom. Fina ord och behandlingen kostar tydligen 7500:-. Jag kan inte låta bli att tänka. Hur lättlurade är vissa? Vad är det som är så svårt att förstå med att man ska göra av med mer än man stoppar i sig. Är det inte ganska självklart? Urtråkigt men självklart. Jag skulle också vilja äta obegränsat med godsaker ibland och det kan jag göra men då blir ju också konsekvenserna att beach 2010 känns far far away. Det är ett val man gör. Att folk däremot tror att man kan äta vad man vill kliva i en säldräkt och på det sättet gå ner i vikt känns ju sådär + att hur bra är allt det här för kroppen? Man lär ju inte bygga upp kroppen på det här sättet?
Nej, håll tassarna utanför karamellskålen och ta en redig långpromenad istället you sälpeople. Word.

Vad fan är det här?
Den här annonsen hittade jag när jag satt och slötittade på Blocket idag.
Sånt här gör mig äcklad och förbannad. Hur tänkte Cathrine när hon tog dom här bilderna?
Vad är det för sätt att se på djur? Sätta ner en valp i en kopp? Sätta på an valp en stor rosett?
Vem köper en hund av en sån här människa? Vilken hunduppfödare vill sälja sin hund till någon som tilltalas av dom här bilderna. Nej, fy fan! Människor som tilltalas av dom här bilderna ska inte ha hund, för det är inte det dom vill ha, dom vill ha ett smycke. Jag tycker mycket om rasen Chihuahua, det är inte det, men en Chihuahua är självklart också en hund med behov som motion och stimulans.
Har Blocket ingen koll undrar jag? Jag har sålt någon märkesjacka någon gång på Blocket och då var det så otroligt noga med att man skulle skriva att det var original så man inte sålde kopior, men när det gäller hundar har dom tydligen ingen policy. Tryck ner valpen i en koppa bara. Usch och fy! Skäms på dig Chatrine.

Det är ju bara att bestämma sig och när du väl gör det så är det så enkelt.
Jag tänker på att le och sprida positiva vibbar omkring sig. Idag gjorde jag det, jag bestämde mig för att le mot dom jag träffade, ibland har jag sagt hej hej och när jag har pratat med folk jag känner så har jag sagt något positivt till dom, inte krystat fram, men det behöver man oftast inte heller utan bara tänkt på att faktiskt göra det.  Man har ju faktiskt nästan alltid något positivt att säga till människorna runt sig det är bara att man inte hinner. Och det är det där jag är så trött på, att jag sällan stannar upp och tar mig den tiden.
Summan av den här dagen har iallafall varit att den positiva kedjan som skapas i allt från att jag faktiskt ler eller hejhejjar på folk jag inte känner till att jag har sagt snälla och uppmuntrande saker till människor jag har pratat med blir enormt tydlig. Jag är glad, dom blir glada, jag blir ännu gladare, dom blir…o.s.v Herregud, om alla skulle göra såhär varje dag så skulle man kunna ta bort allt uppåttjack i världen alla skulle istället kunna rida på Claudias-leende-glädje-våg:).

Testa det här imorgon och skriv till mig hur du upplever det! Det vore kul att se om det blir lika positivt för er.

Tack för era fina reaktioner på min medverkan hos Malou idag. Jag är helt överväldigad!
Jag tvekade lite innan jag bestämde mig för att vara med just därför att det är ett ämne som är känsligt och absolut inte något som jag vill bagatellisera. Jag var rädd för att det skulle bli fel eller ytligt eller ”tyck synd om”-mig, men när jag satt där idag med Malou så kändes det väldigt bra, jag fick berätta min historia och hur det har känts och hur jag har mått och det finns ju inget rätt och fel i det. Jag är jag och det är inte ett dugg synd om mig, visst har det varit ett helvete ibland men vem upplever aldrig det i livet? Man måste vara på botten ibland annars vet man ju faktiskt inte hur det känns att vara på toppen, en klyscha men en väldigt sann sådan.
Självklart har jag fortfarande dagar och perioder då livet inte är på topp men så är det ju och så måste det få vara. men min stora glädje är att jag har ett lugn idag och jag vet att det blir bra igen och jag känner inte som jag gjorde förut när det ständigt snurrade i mitt huvud att ”ska det alltid vara såhär?”
Det ska inte alltid vara sådär, inte för mig, inte för er och inte för någon men ibland måste man få hjälp att hitta lite bra verktyg.
Återigen, tack för alla underbara tankar och kommentarer.
Puss!

Jag fick ett brev från Trafikstyrelsen idag. Jag blir alltid lite nervös när jag får brev från dom, jag tror alltid att det ska stå: ”Du har inte skött dig, du blir av med din fina bil”. Men det gjorde det inte de här gången. Det stod att jag ska förnya mitt körkort, jag undrade varför, kanske något nytt med EU eller nåt? Nej, inte det. JAG HAR HAFT MITT KÖRKORT I 10 ÅR! Det är ren galenskap. Har det gått 10 år sen jag tog körkort? Det är inte möjligt? 10 år!?
Tänk vad mycket äldre jag har blivit…sen jag tog körkort…haha, det där lät konstigt men 10 år. Tiden går uppenbarligen fort när man har roligt, eller både när man har det trist och när man har det roligt. Uppenbarligen.:).

Det är så overkligt.
När jag var 18 år gjorde jag min långfilmsdebut med replik, det var mot Emil Forselius. Jag var kassörska och han var en man som var på rymmen från Mikael Persbrandts karaktär, det här var i Filmen ”Sista kontraktet”. Emil var ett stjärnskott och hade en lovande framtid, jag var talstatist med oviss framtid, jag minns att det var stort att få spela med honom och Persbrandt.
Det är så overkligt och hårt när unga människor lämnar livet här på jorden. Det är så svårt att förstå. Vad är meningen med det? Det finns nog ingen mening med det, ingen plan, det är bara fel och overkligt.
Men jag tror inte att livet tar slut här, utan det kommer något mer, något annat och förmodligen för en del något bättre. Så måste det vara, dom som inte får leva färdigt här får någonting mycket mycket bättre fast någon annanstans.
R.I.P Emil Forselius.

Visst är det skönt med Melodifestival! Man får sitta hemma i soffan och mysa samtidigt som man hissar och dissar på ett sätt som faktiskt är folkligt på nåt sätt. Jag kan inte förklara och jag vet nog inte vad jag menar riktigt men jag gillar det.
Mina favoriter ikväll var: Darin, otroligt proffsig, som i en klass för sig på nåt sätt och Crucified Barbara, rockchicks, kan det bli coolare? Dom här känns dessutom som att dom verkligen är på riktigt. I like!

Vilka var dina favoriter? Och varför?