Resan är slut, men sagan har precis börjat. Det är så det känns idag. Let´s Dance har som ni vet varit helt magiskt, skratt, tårar, smärtor om vartannat. Det har varit en väldigt lång resa med många timmars träningar och vissa dagar när jag har vaknat så har det känts som om jag inte orkar en sekund till, men Tobias och glädjen i att få dansa har alltid tagit mig tillbaka. Igår var det final, en stor dag på sätt och vis. En stor dag i Let´s Dance bubblan, kanske inte en så stor dag i livet i stort. Men ändå…När jag tävlar så gör jag det för att vinna oavsett om det är i en lek på midsommar eller ett underhållningsprogram. Nu vann jag inte skon men oj, vad jag har vunnit på att vara med i det här. Mitt liv har förändrats helt och framtiden ser overkligt ljus ut.
Jag såg mitt ansikte på en tidning idag. Det står något att jag var knäckt av mitt misstag eller något liknande. Vilket misstag? Vi gjorde 3 felfria danser igår, vi gjorde ett shownummer som vi älskade att göra och som vi brann och kände för. Vi hade fria händer att göra ett eget nummer och Tobias och jag valde att göra det vi gjorde. Det fanns absolut inget som hette misstag igår.
Ja, jag gick iväg en stund efter att resultatet hade lästs upp och det var för att jag behövde det. Det är så mycket känslor och tankar som väller upp och jag har så svårt att tänka klart med 1000 kamerablixtar i ansiktet. Jag gick bara till logen och tog det lugnt och gick igenom kvällen och någonstans insåg att nu är det här slut. Det var en stund jag behövde och det hade inte någonting att göra med några andra känslor än förvirring och glädje och utmattning.
Så även om jag var sjukt sugen på att prata om hur kul det är att komma tvåa så väntade jag en stund med att prata med pressen ;).
Kvällen avslutades med champagne och fest med Matte och Cissi och alla andra underbara människor från Let´s Dance, jag har verkligen hittat många härliga människor att ta med mig ut i det riktiga livet.
Så om ni har läst tidningar och har några funderingar så nej, jag är inte bitter och jag är inte ledsen. Jag är en av dom lyckligaste människorna i världen och jag vann allt igår. Jag känner mig som en segrare. Jag lärde mig dansa på 4 månader och jag har gjort det med glädje. Enda skillnaden om vi faktiskt hade vunnit hade varit att äga den där glasskon…och all respekt till den konstnären men…
Nej, jag skrattar hela vägen till alla mina kommande uppdrag och det har varit fantastiskt att få vara med om det här. Nu är halva kroppen utanför bubblan och snart är jag helt utanför och då fortsätter mitt liv. Det livet som faktiskt är på riktigt. Puss och tack för all stöttning under den här tiden. Från och med nu handlar det inte livet eller den här bloggen om Let´s Dance. Puss!


(4,43) 23 röster








(4,00) 1 röster



